118.

Det är ju en underdrift att säga att den här bloggen innehåller ganska mycket svammel. Men jag är inte den som drar mig för att kämpa.
Skulle säga att kanske 50% av inläggen är något att ha, det blev bättre efter att jag hittade Emelie. Men det är ändå en ganska nedslående statistik. Hade jag jobbat på byrå hade jag nog fått sparken.

Nu är jag ju bara en gymnasiestudent utan fritid och hobby, men jag ger inte upp hoppet om satunge.

117.

Du trasslar alltid ur dina hörlurar med tålamod.
Och din röst är mitt favoritljud.

116.

Vem vet om det här med bloggandet kommer hålla i sig. Vissa saker är ju bara tillfälliga förälskelser, typ tyska och släktforskning, medan andra varar för evigt (se; Emelie).

På tal om henne så lämnade jag kvar henne i London ett tag till, ja efter att vi varit både där och i Paris i någon vecka tillsammans först.

KoLLa!!!!!! Ååååhhh.

Ett utav det mest produktiva turistandet vi ägnade oss åt var på ett akvarium i London. Det var wow.

Det var coolt. Jag kan inte alla bloggregler. Vet alltså inte hur många bilder man får lägga upp per inlägg, men jag har gjort värre saker. Poängen är i alla fall att vi tog ett tåg till Paris. Eller så tåg vi ett tog. Vem vet.

Hahahah alltså är ca 98% säker på att jag lite irriterat säger åt Emelie att sluta fota för några tjejer kollade på när jag poserade :(

Men HÄR kollade ingen på. 

ALLTSÅ!!!!! 

En av många fina bilder jag ej kan ta cred för.

Ett coolt museum, jag såg ut sådär ibland...

.... och sådär ibland. Mensvärk är en lurig jävel. Att den alltid blir så förvånad av att det ej blivit en unge. Kan inte FÅ BARN IDIOTKROPP.

Denna såg vi när vi gick utanför hotellets entré.

Denna kallar jag: Spanar ut över sitt herravälde/ looking for a way to steal yo bitch

Nu händer det här, alltså det gör fan det. En MOBIL pussbild på mig och Emelie från notre dame.

Det var fint tills högtalaren började prata kinesiska och be alla att vara tysta.

Inte för att jag förstår kinesiska eller så.

Men du vet.

Vet inte hur jag ska avsluta detta blogginlägg.

Låter det...

...

E

B

b

a

ut.

115.

För att trösta mig i min mensvärk så kom Emelie med lite godisapor - min favorit.

Och godisarna var också rätt goda.

114.

Jag och Emelie var hos hennes föräldrar och hade det riktigt fint. Jag hade kunnat tänka mig att ligga i hennes säng och gosa, men hon tyckte vi skulle följa med familjen i fråga på båttur. Det var nog tur, om inte annat så för att flytta lite på sig för att likstelheten inte skulle slå in.

Hahahah denna bild är så mycket "å vem fan e du då????" alltså är mycket roligare på bild än i verkligheten

 Dagen efter blev jag introducerad för åkerbär. Jag gillade det.

Men när vi skulle in från baksidan såg jag smultron och tackar aldrig nej till smultron

¨
Jag vill tacka mina föräldrar som alltid trott på mig och Emelie och Jesu Kristus för dessa bilder.
Mest Emelie.

113.

Emelie pratar i sömnen och tanken på att hon gjort detta i 18 år utan att jag fick höra är inget annat än sorligt. Sett i backspegeln är det väl egentligen inte jättefarligt, men jag har svårt att släppa det här med att hon höll en konversation om festisar i sömnen.

Innan det hände drack jag lite kaffe på balkongen i ett speciellt syfte, men det kanske kan stanna mellan mig och kaffet.

Eftersom att Emelie är bra på att fota och jag är bra på att inte bry mig om kameran (helt naturlig pose på andra bilden vem e jag ens) så får satunge hålla till godo med mig. Än så länge.

Förändringens vind kanske är på väg.

Fast i denna värme är vilken vind som helst välkommen.

112.

Jag vet inte om det är något jag är känd för, men då är det nog att gå all in. Och vem är jag att svika mitt rykte. I Grekland var jag i högsta grad närvarande med all pondus jag kunde uppbåda, och om det inte var i toga så vettefan.

Fick hantera den hemska uppenbarelsen att min tjej inte gillar att bada i havet pga "det är kallt"?! Det stoppade dock inte mig.

Älskar denna bild pga allt med mig ba utstrålar "Vad fAN sa du????????"

 Jag är väl inte direkt en kattmänniska men kOlLa På DeN!!!!

Jag glömde dessa solglasögon på en restaurang och dom hade varit gone forever om inte fekking serivtören cyklade upp oss när vi gått en ganska bra bit och ba "ey! You want your glasses?"

Det var verkligen världsfint och jag åkte också med en världsfin.

Nu är jag rastlöst fast i Sverige igen och jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt det.

Jag och bloggen får klura på det, kanske.

Jag har i perioder mycket att göra medan tjejen är på jobbet, nu är inte en sådan timme. Tänkte ta en till promenad men kommer ju få ett nytt rykte i denna stad. Och jag vill inte vara den typen.

- Kolla där är hon som går planlöst med tom blick, vi kastar något på henne.

111.

Jag har varit sjuk sedan Almedalen.
Båda mina trumhinnor har inflammeras och fram tills idag har jag vägrat penicillin, trots att det är som om någon tagit två glas över öronen.
Det finns verkligen inga förmildrande omständigheter med att spendera veckor utan att höra ordentligt, även om jag försökt göra det till en positiv grej (på festivalen var t ex öronproppar överflödigt). Eventuellt är det ren överlevnandsstrategi, men idag lyckades ingenting lura mig. Det gjorde outhärdligt ont att vakna, och det var inte ens vidare behagligt att somna om. Så penicillin it was.

För att glädja mig så tog jag på mig en pirathatt.
För att glädja Emelie hade jag den när vi handlade på maxi.
För att glädja ungar i vagnar så gjorde jag honnör.

110.

Här har det varit tomt. Inte med flit eller så. Kommer bara inte åt blogger via min dator.
Om det finns en fördel med att mer eller mindre sakna impulskontroll är det att livet blir lite intressantare emellanåt.

Begav mig en ö i Grekland med tjejen till exempel lagomt för att missa studenten. Det kanske är en form av vuxen-kris, och det är jag helt okej med. Jag plockar hellre på mig citroner och snäckor och muuuu:ar åt kor på gatan än att ta lån och utbilda mig till... journalist.
Nu är detta inte en vidare sentimental blogg (jag gillar nog för övrigt inte ordet sentimental. Jag vet däremot inte vilket ord jag föredrar) men det var tamejfan en riktigt bra vecka. Blev inte ens sådär jättenervös när vi höll på att missa planet tillbaka till Sverige.

 Hahahhahahahahhaha denna bild, jag finner inte ord, älskar den gränslöst.

Det är festival i tjejens stad. Hon arrar och jag väntar på att låsa upp ytterdörren åt henne. Men jag klagar verkligen inte. Det var längesedan jag kände så mycket parfymdoft som på det festivalområdet.
Men det är klart,
lite skönt ska det väl bli att sova.